Monopol inget problem på fri marknad

Sammanfattning: Monopoltanken får många att frukta den oreglerade marknaden. Men resonemanget vilar på ofullständiga kunskaper om hur en fri marknad fungerar. I denna artikel ges en enkel översikt, och här visas att den enda reglering som behövs är en reglering av staten själv, så att den håller sig borta.

Ett av de vanligaste argumenten mot en helt fri och oreglerad ekonomi är fortfarande den marxistiska tron på att fri kapitalism leder till monopol. Idag brukar man till och med anföra att laissez-faire kapitalismens förfader Adam Smith, var för en konkurrensreglerande lagstiftning. Ingenting kan vara mer felaktigt.

Tron på att Smith skulle ha varit för regleringar mot "monopolkapitalism" bygger på ett gammalt men vedertaget felcitat. I Wealth of Nations skrev han: "Människor inom samma yrke råkas sällan ens för avkoppling och trevnad utan att samtalet slutar i en konspiration mot allmänheten eller i något påhitt för att höja priserna."

De som aldrig läst Smith slutar ofta citera där, men Smith fortsätter: "Det är visserligen omöjligt att förhindra sådana sammankomster genom någon lag som både vore möjlig att verkställa och möjlig att förena med frihet och rättvisa. Men även om lagen inte kan hindra att människor som tillhör samma yrke någon gång kommer samman bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, än mindre för att göra dem nödvändiga. " Det Smith behandlar i detta avsnitt är skråväsendet, och argumentet riktar sig mot regleringar och offentliga register. Smith argumenterar alltså mot statliga regleringar - inte för!
 

Rockefellers insats

Ofta associerar man "monopolkapitalism" till 1800-talets USA, kanske framför allt Rockefeller och hans Standard Oil Trust. I den klassiska rättegången mot Rockefeller, hävdades det att hans 80-procentiga andel av oljemarknaden möjliggjordes av hot, bedrägeri och allmänt "skum" verksamhet. Vid senare granskningar har anklagelserna visat sig vara elakt förtal från avundsjuka konkurrenter som inte förmådde konkurrera mot Standard Oil. Rättegången ledde till att Rockefeller på sikt blev av med nästan hela sitt företag - men av sakkunniga anses den idag vara en juridisk katastrof.

Nyckeln till Rockefellers framgångar var inte oärligheter, utan att han kommit på ett nytt och mycket effektivt sätt att organisera oljeindustrin. Produktiviteten ökade och kunderna fick lägre priser. Rockefellers vinster ökade och han kunde köpa upp flera konkurrenter. Entreprenörer kunde snabbt tjäna pengar genom att sälja sina företag till Rockefeller, bara för att starta nya och sälja på nytt! Köp som skulle ruinera ett företag som inte ständigt är det mest produktiva. "Shermanlagen" från 1890 satte ett effektivt stopp för duktiga företagare, däribland Rockefellers beundransvärda imperium.
 

Tvångsmonopol

Det enda monopol som kan vara skadligt en längre period för ett samhälle, är det som kallas "tvångsmonopol". Då har ett företag total och skyddad dominans på en viss marknad och blir på så vis totalt okänsligt för utbud och efterfrågan. Ett överpris kan därför tas ut (och vilka skadeverkningar detta kan ha på ett samhälle är inte svårt att tänka sig).

Men en ökad vinst på en fri marknad med äganderätt, fri etableringsrätt och fri prissättning, kan endast erhållas genom effektivisering och ökad produktion - och därmed bättre och billigare varor och tjänster för konsumenterna. För om man tar ut obefogade "överpriser" blir det en signal för nya enteprenörer att söka sig till området i fråga. Därmed går "monopolställningen" förlorad. Den enda faktorn som kan leda till ett tvångsmonopol är av staten givna privilegier, såsom reglerad etableringsrätt och subventioner av olika slag.

De mytomspunna monopol som trots allt existerat har intima samband med statliga försök att reglera företagsverksamhet. De första tvångsmonopolen härstammar från regleringar i USA och Tyskland, (t ex järnvägsindustrin). Men England var relativt monopolfritt fram till 1920-talet, då staten började stifta om konkurrensreglering (som då kallades "rationaliseringspolitik").

Anledningarna till att långvariga och skadliga monopol på den fria marknaden är omöjliga är flera. Låt säga att ett företag börjar dumpa sina priser för att få sina konkurrenter i konkurs. Men sänks priserna utan en motsvarande ökning i produktionen, gör man nödvändigtvis en förlust. Ju större företag (med stor försäljning), desto större förlust. Ett företag måste naturligtvis kompensera sig för denna förlust, men hur ska de då gå till väga? Överpriser i ett senare skede skapar bara signaler till nya entreprenörer att etablera sig. I så fall är det bara att minska produktionskostnaderna som kan hjälpa, alltså effektiviseringar, för att på så vis öka marginalerna. Så länge ett företag dominerar på en fri marknad, måste de sköta sig minst lika bra som varje potentiell konkurrent. Det är inget lätt arbete - lyckas man med det är man värd att prisas och hyllas - inte fällas i någon dunkel rättegång.

Sedan finns ju den skadliga "prissamverkan" som sägs kunna uppstå mellan företag för att tillsammans hålla ett överpris och få större vinster. Vad många glömmer är att det är det mest effektiva företaget som förlorar mest på ett sådant samarbete. Det skulle ju enkelt kunna sänka priset och därmed få en ökad avkastning på bättre försäljning i stället. Historien visar också att prisöverenskommelser likt ovan varit mycket kortvariga. Man har ofta inte hunnit med mer än att komma överens, förrän någon brutit sig loss eller myglat med avtalet.

Dessutom finns ytterligare en faktor som omöjliggör stora och skadliga kolosser - den klassiska stordriftsnackdelen, organisations- och informationsproblemet. Ju större och klumpigare ett företag är, desto svårare får det att anpassa sig till marknaden och därmed hålla en effektiv, funktionsduglig struktur. Nästan alla "klassiska" storföretag, likt ABB och nu senast Alfa Laval-Agri, organiserar om sig från stora centralstyrda kolosser till mindre självstyrande enheter.

Till sist bör man också notera att olika branscher konkurrerar om samma kunder i många avseenden. Buss, flyg, tåg och färja är ett sådant exempel, och i de flesta fall finns det alternativprodukter att tillgå på ett liknande sätt. Så ett företag måste, för att dominera en bransch, dels vara bäst inom sitt område samtidigt som man har ett stenhårt konkurrenstryck ifrån andra branscher!

Oron för "monopolkapitalism" håller inte för en närmare granskning, och är definitivt inte ett argument mot en fri, oreglerad ekonomi. Däremot visar "teorin" hur oerhört skadlig den statliga interventionen är!