Monopol inget problem på fri marknad
Sammanfattning:
Monopoltanken får många att frukta den oreglerade
marknaden. Men resonemanget vilar på ofullständiga kunskaper
om hur en fri marknad fungerar. I denna artikel ges en enkel översikt,
och här visas att den enda reglering som behövs är en reglering
av staten själv, så att den håller sig borta.
Ett av de vanligaste argumenten mot en helt fri och oreglerad ekonomi
är fortfarande den marxistiska tron på att fri kapitalism leder
till monopol. Idag brukar man till och med anföra att laissez-faire
kapitalismens förfader Adam Smith, var för en konkurrensreglerande
lagstiftning. Ingenting kan vara mer felaktigt.
Tron på att Smith skulle ha varit för regleringar mot "monopolkapitalism"
bygger på ett gammalt men vedertaget felcitat. I Wealth of Nations
skrev han: "Människor inom samma yrke råkas sällan ens
för avkoppling och trevnad utan att samtalet slutar i en konspiration
mot allmänheten eller i något påhitt för att höja
priserna."
De som aldrig läst Smith slutar ofta citera där, men Smith
fortsätter: "Det är visserligen omöjligt att förhindra
sådana sammankomster genom någon lag som både vore möjlig
att verkställa och möjlig att förena med frihet och rättvisa.
Men även om lagen inte kan hindra att människor som tillhör
samma yrke någon gång kommer samman bör den inte göra
något för att underlätta sådana sammankomster, än
mindre för att göra dem nödvändiga. " Det Smith behandlar
i detta avsnitt är skråväsendet, och argumentet riktar
sig mot regleringar och offentliga register. Smith argumenterar alltså
mot statliga regleringar - inte för!
Rockefellers insats
Ofta associerar man "monopolkapitalism" till 1800-talets USA, kanske
framför allt Rockefeller och hans Standard Oil Trust. I den klassiska
rättegången mot Rockefeller, hävdades det att hans 80-procentiga
andel av oljemarknaden möjliggjordes av hot, bedrägeri och allmänt
"skum" verksamhet. Vid senare granskningar har anklagelserna visat sig
vara elakt förtal från avundsjuka konkurrenter som inte förmådde
konkurrera mot Standard Oil. Rättegången ledde till att Rockefeller
på sikt blev av med nästan hela sitt företag - men av sakkunniga
anses den idag vara en juridisk katastrof.
Nyckeln till Rockefellers framgångar var inte oärligheter,
utan att han kommit på ett nytt och mycket effektivt sätt att
organisera oljeindustrin. Produktiviteten ökade och kunderna fick
lägre priser. Rockefellers vinster ökade och han kunde köpa
upp flera konkurrenter. Entreprenörer kunde snabbt tjäna pengar
genom att sälja sina företag till Rockefeller, bara för
att starta nya och sälja på nytt! Köp som skulle ruinera
ett företag som inte ständigt är det mest produktiva. "Shermanlagen"
från 1890 satte ett effektivt stopp för duktiga företagare,
däribland Rockefellers beundransvärda imperium.
Tvångsmonopol
Det enda monopol som kan vara skadligt en längre period för
ett samhälle, är det som kallas "tvångsmonopol". Då
har ett företag total och skyddad dominans på en viss marknad
och blir på så vis totalt okänsligt för utbud och
efterfrågan. Ett överpris kan därför tas ut (och vilka
skadeverkningar detta kan ha på ett samhälle är inte svårt
att tänka sig).
Men en ökad vinst på en fri marknad med äganderätt,
fri etableringsrätt och fri prissättning, kan endast erhållas
genom effektivisering och ökad produktion - och därmed bättre
och billigare varor och tjänster för konsumenterna. För
om man tar ut obefogade "överpriser" blir det en signal för nya
enteprenörer att söka sig till området i fråga. Därmed
går "monopolställningen" förlorad. Den enda faktorn som
kan leda till ett tvångsmonopol är av staten givna privilegier,
såsom reglerad etableringsrätt och subventioner av olika slag.
De mytomspunna monopol som trots allt existerat har intima samband med
statliga försök att reglera företagsverksamhet. De första
tvångsmonopolen härstammar från regleringar i USA och
Tyskland, (t ex järnvägsindustrin). Men England var relativt
monopolfritt fram till 1920-talet, då staten började stifta
om konkurrensreglering (som då kallades "rationaliseringspolitik").
Anledningarna till att långvariga och skadliga monopol på
den fria marknaden är omöjliga är flera. Låt säga
att ett företag börjar dumpa sina priser för att få
sina konkurrenter i konkurs. Men sänks priserna utan en motsvarande
ökning i produktionen, gör man nödvändigtvis en förlust.
Ju större företag (med stor försäljning), desto större
förlust. Ett företag måste naturligtvis kompensera sig
för denna förlust, men hur ska de då gå till väga?
Överpriser i ett senare skede skapar bara signaler till nya entreprenörer
att etablera sig. I så fall är det bara att minska produktionskostnaderna
som kan hjälpa, alltså effektiviseringar, för att
på så vis öka marginalerna. Så länge ett företag
dominerar på en fri marknad, måste de sköta sig minst
lika bra som varje potentiell konkurrent. Det är inget lätt arbete
- lyckas man med det är man värd att prisas och hyllas - inte
fällas i någon dunkel rättegång.
Sedan finns ju den skadliga "prissamverkan" som sägs kunna uppstå
mellan företag för att tillsammans hålla ett överpris
och få större vinster. Vad många glömmer är
att det är det mest effektiva företaget som förlorar mest
på ett sådant samarbete. Det skulle ju enkelt kunna sänka
priset och därmed få en ökad avkastning på bättre
försäljning i stället. Historien visar också att prisöverenskommelser
likt ovan varit mycket kortvariga. Man har ofta inte hunnit med mer än
att komma överens, förrän någon brutit sig loss eller
myglat med avtalet.
Dessutom finns ytterligare en faktor som omöjliggör stora
och skadliga kolosser - den klassiska stordriftsnackdelen, organisations-
och informationsproblemet. Ju större och klumpigare ett företag
är, desto svårare får det att anpassa sig till marknaden
och därmed hålla en effektiv, funktionsduglig struktur. Nästan
alla "klassiska" storföretag, likt ABB och nu senast Alfa Laval-Agri,
organiserar om sig från stora centralstyrda kolosser till mindre
självstyrande enheter.
Till sist bör man också notera att olika branscher konkurrerar
om samma kunder i många avseenden. Buss, flyg, tåg och färja
är ett sådant exempel, och i de flesta fall finns det alternativprodukter
att tillgå på ett liknande sätt. Så ett företag
måste, för att dominera en bransch, dels vara bäst inom
sitt område samtidigt som man har ett stenhårt konkurrenstryck
ifrån andra branscher!
Oron för "monopolkapitalism" håller inte för en närmare
granskning, och är definitivt inte ett argument mot en fri, oreglerad
ekonomi. Däremot visar "teorin" hur oerhört skadlig den statliga
interventionen är!