Djur har inte rättigheter

Sammanfattning: Här analyseras veganers påstånden om att djur har rättigheter. Deras lära bygger antingen på felaktiga utgångspunkter eller på en oförmåga att identifiera vad som gör människan till människa, dvs förnuftet.

I takt med att veganerna har blivit fler, och slakterierna har bränts ned och vandaliserats allt oftare, har debatten om "djurens rättigheter" blossat upp. I debatten brukar motståndare främst kritisera veganernas terrormetoder. Men de glömmer att veganerna på den punkten är fullständigt konsekventa. Om djur har rättigheter är ju faktiskt slakterierna att likna vid koncentrationsläger, och vem av oss skulle inte ta till våld för att hindra dylika?

Om djur har samma moraliska status som människor är ätande av en ko eller gris detsamma som mord, djurförsök för att bota cancer eller skapa vaccin är tortyr, tillvaratagande av mjölk eller honung innebär en kränkning av äganderätten, uttunning av hjortstammen för att rädda dem från allmän svält är en form av folkmord, att hålla katter och hundar i hemmet eller hästar och får bakom staket är detsamma som kidnappning.

Men en uppfattning blir inte korrekt bara för att den är konsekvent. Veganernas misstag är att de ser rättigheter som fritt svävande axiom, utan någon grund i verkligheten. Enligt dem har man rättigheter (oavsett om det gäller oförytterlig rätt till det egna livet, eller rätten att inräknas i utilitarismens universella lyckokalkyl) bara för att man existerar.

De väljer medvetet, men utan argument, att fokusera endast på sådana egenskaper som vi har gemensamt med de flesta djur, existens, andning, medvetande eller förmåga att uppleva smärta. Sedan postulerar de att just den utvalda egenskapen ger upphov till rättigheter, utan att prestera ett verkligt argument för det. Slutsatsen blir föga förvånande att även djur har rättigheter.
 

Riktiga rättigheter

I kontrast emot detta har liberal filosofi, alltsedan John Locke alltid grundlagt rättighetsresonemang i verkligheten, inte i godtycke. Det som ger upphov till rättigheter är vår grundläggande (i vissa fall potentiella) rationalitet: Vi har förmågan till abstrakt, begreppsligt tänkande och vi har en fri vilja. Vi kan forma egna avsikter och mål, identifiera alternativ och välja emellan dem. Vi kan värdera rätt och fel och handla därefter, vi kan bedöma vad som är viktigast i livet och vi kan utveckla och förverkliga oss själva. Vi kan förutse konsekvenser, planera våra handlingar och sträva efter våra långsiktiga mål. Vi kan välja hur vi ska handla, och till skillnad från djur, som styrs av sina instinkter och den biologiska programmeringen, måste vi göra det för att klara oss. Förnuftet är vårt sätt att överleva och leva gott.

Självägandet och rättigheterna är slutpunkten för resonemanget — inte startpunkten. Grunden är denna identifikation av människans natur. Vi kan (och måste) ställa upp mål för oss själva och handla efter dem. För oss blir tvång och våld ett grundläggande ont, eftersom möjligheten att skapa sitt eget liv efter sitt eget förnuft är beroende av att man har möjligheten att leva efter sina egna beslut.

För att vi ska kunna planera, skapa och producera för att trygga vår tillvaro och lycka, måste våra projekt och arbetsresultat skyddas från andras våldsinblandning. Det är för förnuftsvarelsen med en fri vilja som det krävs en sanktion för handling, dvs rättigheter — inte det instinktsstyrda djuret. Djuren har inget förnuft och ingen fri vilja, de handlar inte efter tillåtelse, sanktion och rättighet. Djuren ser vad som finns och reagerar på det, utan tanke, utvärdering eller val. Djuren skulle inte ha någon nytta av rättigheter ens om de fick några.

Jag begår alltså inte en rättighetskränkning om jag dödar ett lejon. Inte heller är det en rättighetskränkning om lejonet dödar mig. Djuret träffar inget val, gör ingen bedömning om det är rätt eller ej att döda mig. Lejonet har inget moraliskt tänkande, och det är meningslöst att tala om det i rättighetstermer.

Om det i framtiden, rent hypotetiskt, skulle visa sig att vissa högra djur utvecklar förnuftsförmågor av mänsklig typ skulle givetvis även dessa komma att omfattas av individuella rättigheter. Rättigheterna beror helt enkelt på djupare egenskaper än vårt utseende. Det är inte det faktum att vi är fjäderlösa tvåfotingar som ger oss rättigheter. Om djuren var som Kalle Anka och hans vänner i Ankeborg skulle de ha rätt till sina egna liv.
 

Gränsfall

Veganernas argumentation riktar ofta in sig på att det finns vissa människor som når ned till djurens nivå. Barn och vissa gravt hjärnskadade har inte ett mänskligt förnuft, och om vi inte ska slå ihjäl dem får vi inte heller slå ihjäl djur, menar man.

Detta är ett typexempel på hur man försöker bygga en gränsfallsteori — vilket är ogiltigt. Varje teori om människans natur och rättigheter måste utgå ifrån bilden av en normal, frisk och mogen människa, inte ifrån gränsfrågor och det onormala undantaget. Den normala människan har förnuft och följaktligen rättigheter.

Till skillnad från människobarn kommer ett djur inte heller utveckla dessa egenskaper efter en tids normal utveckling.

Och även den mycket gravt hjärnskadade har förnuftsförmågorna, men de har bara inte utvecklats som de ska. En hund har inte av en olycka eller naturens nyck misslyckats med att utvecklas till en förnuftsperson, den har nått den högsta utvecklingsnivån den, och dess art, kan. Det kvalificerar inte till de begränsade rättigheter vi ger till gränsfall bland människor.

Det normala är att vi erkänner alla människors oförytterliga rättigheter eftersom normala människor är rationella varelser. Om någon av olycka i högre eller lägre utsträckning inte uppfyller potentialen, modifierar vi rättigheterna i enlighet med detta. Observera att vi kan göra ingrepp i barns och mentalsjukas självstyre, t ex förbjuda dem att köra bil, skriva kontrakt eller gå på lina mellan höghus. Men alla rättigheter kan inte fullständigt fråntas någon pga olycka och sjukdom.
 

Moralisk status

Det finns djur som liknar oss, intelligenta djur som har ett primitivt självmedvetande, kan lära av erfarenheten och har vissa enkla regler i stammen. Detta gör att de är högre stående än stenar, träd och lägre djur. Men förmågan att lära sig att känna igen några ord, slå ned en apkompis som inte delar med sig av maten, gräva efter insekter med en pinne eller kommunicera med varandra med ljud ger inget självägande.

Att ha en människolik genuppsättning skapar inga rättigheter (en död människa har en med människan identisk genuppsättning, men det skapar inget värde alls). Det är förmågan att ta sitt liv i egna händer som gör att det är fel att andra tar det ifrån oss.
 

Smärta gör ont

Visst är det dåligt att åsamka en kännande varelse smärta, men inte i någon abstrakt mening, utan det är dåligt för dem. Alla normalt funtade människor är eniga om att vi inte bör utsätta djur för smärta i onödan. Och även när vi använder dem i rationella syften, till föda, kläder, i medicinsk forskning, eller om vi avlivar dem för att de lider eller är oss till besvär, bör vi utsätta dem för så lite smärta som möjligt — smärta gör ju faktiskt ont.

Men detta är en annan fråga än diskussionen om rättigheter och lag. Och det är dessutom ett problem som kommer lösas när vetenskapen har funnit metoder att ta fram djur som inte upplever smärta. Även de radikala veganer som anser att förmågan att känna smärta ger rättigheter, måste i konsekvensens namn tycka att det är acceptabelt att utnyttja djur om de inte har denna smärtförmåga. (Observera även att vi kan rädda ett djur från smärta genom att snabbt och smärtfritt avliva det.)

Men den viktiga poängen är att djur inte har någon rätt till icke-inblandning från vår sida, för att de saknar förnuftet och den fria viljan. De veganer som inte anser att vi har rätt att bruka djur kan äta grönsaker, köpa mediciner och produkter som inte är testade på djur, samt försöka övertyga oss om att det är det rätta. Men att ta till våld och statliga förbud är inte den rätta metoden att förändra oönskade handlingssätt — vi är trots allt rationella varelser.