Startsida
 Begreppet liberal
 Liberalismens historia
 De liberala tänkarna
  - John Locke
  - Adam Smith
  - Anders Chydenius
  - Thomas Jefferson
  - Frédéric Bastiat
  - Richard Cobden
  - John Stuart Mill
  - Vilhelm Moberg
  - Friedrich Hayek
  - Ayn Rand
  - Milton Friedman
  - Robert Nozick
 Lästips
 Länkar
 Vilka är vi?




Adam Smith — nationalekonomins fader

Adam Smith är en legend. Om ett demonstrationsplakat säger "Nej till Adam Smith!" vet alla att det är kritik mot kapitalismen. Det finns ingen liberal som är lika känd som denne skotte, som under 1700-talet skapade den nationalekonomiska vetenskapen — trots att han egentligen var moralfilosof. Smith förklarade den revolutionerande principen att samhället tjänar på individens själviskhet, och lade därmed grunden för hela den ekonomiska liberalismen.

Smiths liv
Smiths idéer
Smiths politiska åsikter
Smith och monopolmyten
Smiths lillfinger åt socialisterna
Litteratur

Smiths liv

Adam Smith (1723-1790) föddes i Kirkcaldy, på Skottlands östkust. Efter att ha utbildat sig där gick han vidare till universitetet i Glasgow, där han inspirerades starkt av professorn i moralfilosofi, Francis Hutcheson. Efter vidare studier började han privat föreläsa i frågor om retorik, kommunikationsförmåga och den mänskliga naturen. 1752 utsågs han själv till professor i moralfilosofi i Glasgow, och fick som sådan undervisa bland annat i etik och ekonomi.

Som en följd av sitt intresse för etik gav han 1759 ut den väl mottagna boken Theory of Moral Sentiments. Den är starkt inspirerad av moral sense-tänkare som Hutcheson och Hume, som på lösa grunder försökte grunda människan och hennes moral i känslor och medfödda instinkter. Men Smith började i alla fall bli berömd, och kunde lämna sitt yrke för en välbetald plats som lärare åt den unge hertigen av Buccleuch. I den positionen fick han följa med på resor till kontinenten. Där fick han tillfälle att träffa upplysningstänkare som Voltaire och d'Alembert.

Viktigast var att Adam Smith sammanträffade med Quesnay, som hade grundat den fysiokratiska ekonomiska skolan. Fysiokraterna såg jordbruket som den viktigaste näringsgrenen, och argumenterade för en utpräglad ekonomisk liberalism, emot merkantilism, regleringar och skatter. Smith, som tidigt hade varit misstrogen mot statlig kontroll, inspirerades djupt av deras tankar.

När han kom tillbaka till Kirkcaldy 1767 började han utarbeta sina egna ekonomiska funderingar, som mognade under processen. 1776 stod resultatet klart i form av An Inquiry Into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, ofta kallad Wealth of Nations. Tiden därefter arbetade frihandelspionjären Adam Smith ironiskt nog som tulltjänsteman i Edinburgh. Arbetet tog så mycket tid att han inskränkte sin framtida idéproduktion till revideringar av de två stora verken.

Men det räckte. Det ambitiösa försöket att systematisera ekonomiska verksamheter i Wealth of Nations, och de lättbegripliga argumenten för individuell frihet gjorde enormt intryck på den läsande allmänheten. Det var den första framställning som hade en sådan gedigen teoretisk grund, kombinerad med så många konkreta illustrationer av principerna. Den långa boken sålde mycket bra även i kretsar där man inte brukade läsa teoretiska avhandlingar, och den kom ut i flera nya upplagor. En stor del av framgången berodde på att Smith indirekt besvarade den i dåtiden aktuella frågan hur man kan upprätthålla ordning och moral i ett samhälle utan religion. Svaret var enkelt och revolutionerande: genom frihet och själviskhet.

Det brukar sägas att Adam Smith födde den nationalekonomiska vetenskapen, och han grundade det som kallas den klassiska skolan i ekonomin, med företrädare som Ricardo, Malthus, Say och Mill. Smiths liberala tänkande inspirerade en hel värld, och det berättas att den brittiske premiärministern William Pitt d y reste sig när Adam Smith kom in i rummet, och förklarade att alla närvarande var Smiths lärjungar.

Sakta men säkert förverkligades Adam Smiths idéer i Storbritannien. En efter en lyftes kontroller bort och monopol avskaffades. Resultatet blev en fri ekonomi, där bara individens duglighet satte gränserna för hur långt han kunde gå. Det medförde den tidigaste industrialiseringen i hela världen, och en fantastisk välståndsökning som historien aldrig dittills sett maken till. Även om det fanns andra liberala tänkare i samtiden finns det ingen som likt Adam Smith verkligen bröt mark för en helt ny epok i mänsklighetens historia.

Smiths idéer

Adam Smiths stora intellektuella insats var att han visade rent konkret att en människas egenintresse gynnar andra människor, och som en följd av detta föder han framstegstanken, det är möjligt att ha en kontinuerlig tillväxt, att ständigt göra hela samhället rikare.

Det gjorde han genom att koncentrera sig på det ekonomiska livet. De flesta tänkare före Smith såg ned på företeelser som produktion och handel, och hyllade i stället andliga och icke-materiella sysslor. Smith vände på perspektivet och fokuserade fullständigt på ekonomin. Han beskriver vältaligt hur destruktiva politiker, jurister och soldater kan vara, samtidigt som han i praktiken visar vilka hjältar produktionens och handelns människor är.

Affärslivets epok i människans historia hade, enligt Smith, visat vägen till civilisation. För första gången hade människan förstått att man kan bli rik utan att röva från andra, att man faktiskt kunde skapa välstånd i stället för att bara fördela det. Och i det nya affärslivet med fria förbindelser mellan mängder av arbetsgivare, arbetstagare och kunder såg Smith också ett betydligt friare och mer civiliserat samhälle än svunna tidsåldrar där människor var slavar, livegna eller totalt beroende av några få personer.

Smith skrev Wealth of Nations precis innan den industriella revolutionen rumsterade om hela västvärlden, men redan då var den ekonomiska utveckling som skett anmärkningsvärd. Smith slog fast att en enkel bonde i England hade en materiell standard som överstiger "that of many an African king, the absolute master of the lives and liberties of ten thousands naked savages". Smith såg som sin uppgift att förklara varför det var så.

En nödvändig utgångspunkt var arbetsfördelning. Det var inte Smith som upptäckte arbetsfördelningen. I alla stora samhällen delar folk upp sig på olika sysselsättningar och olika sektorer. Men Smith var den förste som visade den nya tidens arbetsfördelning, att den skedde även inom samma sektorer, och till och med inom samma yrke. Genom att koncentrera sig på en viss del av produktionen kunde en person arbeta betydligt effekivare än om han var tvungen att engagera sig i alla delar av tillverkningen.

Smith inleder Wealth of Nations med ett mycket tydligt exempel på hur arbetsfördelningen har revolutionerat tillverkningen: nålmakarens hantverk. När en person försökte göra hela hantverket själv lyckades han med lite tur tillverka några nålar om dagen, men när Smith besöker en modern verkstad får han se något helt annat:

    "En person drar ut tråden, en annan sträcker den, en tredje klipper av den, en fjärde vässar den, en femte slipar den i toppen för att kunna sätta på huvudet. Tillverkningen av huvudet kräver två eller tre olika handgrepp; att sätta fast huvudet är ett särskilt arbete, och att förtenna nålarna är ytterligare ett. Det är till och med ett eget hantverk att sticka dem i papperet." (s 20, alla citat från urvalet Den osynliga handen, Timbro 1994)

Smith ser hur tio arbetare med enkla maskiner i verkstaden gör 48 000 nålar på en dag:

    "Varje person som förfärdigade en tiondel av fyrtioåttatusen nålar skulle därför kunna betraktas som tillverkare av fyratusenåttahundra nålar per dag. Men om var och en hade arbetat helt på egen hand och oberoende av de andra, och om ingen av dem hade utbildats för detta särskilda yrke, skulle säkerligen inte var och en ha kunnat tillverka tjugo nålar om dagen, kanske inte ens en enda nål per dag, alltså säkerligen inte en tvåhundrafyrtiondedel, kanske inte ens en fyratusenåttahundradel av vad de nu förmår uträtta tack vare en lämplig fördelning och sammansättning av sina olika handgrepp."

Arbetsfördelningen gjorde också att det började uppstå innovationer som kunde effektivisera varje uppgift. När en syssla var klart avgränsad och enkel kunde den rationaliseras eller ersättas med en maskin. Detta gjorde att produktionen ökade, och folk fick mer varor och lägre priser. Detta medförde samtidigt att vinsterna kunde öka och återigen investeras i ytterligare effektiviseringar och produktionsökningar. Smith ansåg att dessa möjligheter var störst i jordbruket, men gällde alla näringar. Om det fanns utrymme för investeringar, och kapitalet inte hämmades av höga skatter menade Smith att detta kunde bli en självgenererande process, med ständig tillväxt och ett allt rikare samhälle. För en värld som inte kunde blicka tillbaka på den industriella revolutionen var det ett epokgörande budskap — ett hoppfullt sådant.

I en värld med allt större arbetsfördelning blev det fullständigt naturligt att intressera sig allt mer för handel och utbyte, menade Adam Smith. I det primitiva samhället tvingades en person göra allt han behövde. Att skaffa mer avancerade produkter som krävde långsiktigt arbete, eller mångas insatser var omöjligt, utom för dem som hade slavar. Genom arbetsfördelningen blev det möjligt för någon att vara otroligt produktiv i en bransch, och sedan byta den arbetsinsatsen mot någon annans insats i en annan bransch.

Frivilliga byten, och transaktioner skulle aldrig äga rum om inte båda parter ansåg sig tjäna på dem. Gentemot merkantilisterna som trodde att den enes vinst var den andres förlust visade Smith att båda tjänar på ett utbyte. Detta var vägen till välstånd, och därför borde handeln underlättas så mycket som möjligt. Smith presenterade fördelarna med handel, och de upphörde inte vid rikets gräns. Även internationell frihandel var en ömsesidig vinst, förklarade Smith gentemot merkantilisterna som hävdade att nationen tjänade på export, men förlorade på import.

Detta fantastiska system av arbetsfördelning på alla plan, investeringar som ständigt ökar produktionen och handel över hela världen gjordes inte möjligt genom att någon kommenderade fram det. Smith förklarade att staten borde berövas rätten och plikten att sköta:

    "en uppgift som den aldrig skulle kunna försöka sig på att genomföra utan att utsättas för otaliga bedrägerier och som ingen mänsklig klokhet eller kunskap någonsin skulle kunna räcka till för att genomföra på ett rimligt sätt, nämligen uppgiften att övervaka enskilda människors arbete och styra det mot de användningar som passar bäst ihop med samhällets intresse."(s 256)

Ingen kan ha tillräcklig information för att kunna överblicka en hel ekonomi som ständigt förändras, och dirigera människor dit de behövs. Men lösningen är lika enkel som genial, det som Smith själv kallade "the system of natural liberty", människans frihet att agera i sitt eget intresse. Smith konstaterade att den som arbetar, producerar, köper eller säljer på marknaden, också gynnar andra människor. För i ett liberalt samhälle, där stöld och tvång är förbjudet, kan man bara få resurser från andra genom att erbjuda dem något de vill ha i utbyte. Om man vill tjäna pengar måste man alltså ge dem varor, tjänster eller arbetskraft i utbyte. Alla inblandade gynnas:

    "Ge mig det där som jag vill ha, så skall du få det här som du vill ha, är innebörden av varje sådant erbjudande: och det är på detta sätt som vi ömsesidigt försäkrar oss om den allra största delen av de goda tjänster vi behöver. Det är inte av slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja vi förväntar oss vår middag, utan av deras omtanke om sitt eget intresse. Vi vädjar inte till deras människovänlighet utan till deras egennytta och talar aldrig med dem om våra egna behov utan bara om deras egen vinning. Ingen annan än en tiggare väljer att i huvudsak vara beroende av andra medborgares välvilja." (s 29f)

Genom en fri marknad, utan prisregleringar, kommer priserna avspegla människors efterfrågan. Om det finns brist på bröd kommer människor ge mer för att få tag på det, och priset på bröd stiger. Och den som är intresserad av att tjäna pengar följer marknaden och investerar, eller börjar arbeta i, jordbruk och bagerier. Och när konsumenterna ändrar uppfattning flyttar investeringarna för att möta den nya efterfrågan. Människor kommer i sitt eget intresse gå till den plats i ekonomin där de gör störst nytta. Det är detta som ligger bakom Smiths berömda liknelse med "den osynliga handen" som leder människor till yrken där de gör stor nytta för andra. Den osynliga handen är de fria priserna.

I en ofta citerade passage beskriver Smith en näringsidkare som följer prissignalerna och:

    "genom att styra sin verksamhet i en sådan riktning att värdet av dess produktion skall bli så högt som möjligt, syftar han bara till sin egen vinning, och han leds i detta, liksom i många andra fall, av en osynlig hand till att främja ett ändamål som inte har någon del i hans syfte. Inte heller är det alltid det sämsta för samhället att ändamålet inte har haft del i hans syfte. Genom att söka sitt eget intresse gynnar han ofta samhällets intresse mer effektivt än när han verkligen har för avsikt att gynna det senare." (s 184)

Smith visade att produktionsapparaten spontant ställer om sig efter konsumenternas efterfrågan, oavsett hur den ser ut och hur den förändrar sig. Det var en fullständig brytning med merkantilisternas syn, som i större eller mindre grad byggde på idén att man måste tvinga människor att producera det som behövs, och förbjuda dem från att producera "för mycket". Smith visade helt enkelt att en fri marknadsekonomi ledde till ordning, inte till kaos, vilket de flesta tidigare trott.

Smiths politiska åsikter

Det är insikten om den naturliga friheten och den osynliga handen som öppnar portarna för både Smiths liberala åsikter, och hela den livskraftiga liberalismen under 1800-talet. De flesta tänkare före Smith menade att människors intressen var motsatta. Om en person skulle tjäna något var han tvungen att ta det från någon annan. Den politiska debatten handlade främst om vems intressen som skulle offras, vilka som skulle få tvinga de andra till underkastelse. Eftersom egenintresset ansågs farligt skulle man hålla det nere, kontrollera människor och reglera deras handlingar.

Smith visade att människors intressen inte alls är motsatta, tvärtom tjänar andra människor på att en person eftersträvar sina egna mål. Då finns det inte längre något behov att ständigt kontrollera människor, utan det framstår tvärtom som viktigt att öppna alla möjligheter så att individen kan eftersträva sin egen lycka. Det blir viktigt att riva ned kontroller, förbud och regleringar. Bara våld, tvång och stöld måste hindras.

Smith var helt följdriktigt för en radikal liberalisering av den brittiska politiken. Alla hinder för människors egna ekonomiska val skulle försvinna. Staten skulle behandla alla individer lika och samhället skulle rensas från privilegier. Smith ville fullständigt montera ned den kontrollpolitik som har fått namnet merkantilismen. Att förbjuda ett folk att "använda sitt kapital och sin näringsflit på det sätt det för egen del finner mest fördelaktigt, är emellertid en uppenbar kränkning av människornas allra heligaste rättigheter". (s 232)

All kontroll av vem som skulle få arbeta i vissa yrken i form av skrån, privilegier och etableringshinder skulle försvinna. Bara fri lönesättning kunde visa var folk behövdes, och Smith angrep fattigvårdslagstiftningen och lagar som minskade rörligheten. Alla monopol som staten hade skapat skulle upplösas, privilegier som bestämde vilka som skulle få äga och förvärva viss jord skulle bort. Konkurrensen skulle vara helt fri. Även internationellt, vilket innebar att tullarna borde avskaffas.

Adam Smith ville att staten skulle vara kraftigt begränsad. Staten skulle undvika alla åtgärder som hämmade den osynliga handens verkan. Och marknaden stördes också av skatter som motarbetade arbete och lade beslag på kapital som hade kunnat gå till investeringar. Smith menade att staten var improduktiv, och om den placerade mer pengar i en sektor än vad som hade gått dit om folk själva fick bestämma, så hämmade den "samhällets utveckling mot verkligt välstånd och storhet".

Enligt Smith hade staten tre huvuduppgifter:

    "för det första att skydda samhället mot våld och intrång från andra oberoende samhällen; för det andra att i möjligaste mån skydda varje samhällsmedlem mot orättvisor och förtryck från varje annan samhällsmedlems sida, det vill säga införa en rigorös rättskipning; och för det tredje att uppföra vissa offentliga anläggningar och driva vissa offentliga institutioner [...]" (s 256)

De två första punkterna innebär nattväktarstatens försvar, polis och rättsväsende. Den tredje punkten är något mer vilket visar att Smith inte var en renlärig laissez-faire-liberal. Han är för vissa institutioner som det inte lönar sig för individer att sätta upp, men som hela samhället skulle tjäna på att staten tar ansvar för. Dit räknar han infrastruktur som vägar, broar, kanaler och hamnar, men även en grundläggande utbildning för alla barn, främst i att läsa, skriva och räkna.

Det har sagts att detta är statsuppgifter som "smörjer" marknaden snarare än sådana statsuppgifter som ger marknaden smörj. Särskilt icke-interventionistiskt framstår programmet om man betänker Smiths reservationer. Han menade inte att staten skulle driva och finansiera sådana institutioner, som i dagens välfärdsstater. Han menar att sådant i första hand ska lösas på marknaden, men i de situationer då det inte har gjorts bör staten gripa in, men så lite som möjligt. Exempelvis ansåg Smith inte att infrastrukturen skulle vara skattefinansierad, användarna fick betala det i form av avgifter. Den som använder något ska betala för det var principen, vilket också gav entreprenörer intresse av att bygga och underhålla där det behövdes. På samma vis skulle utbildningen helst ske i privat regi, och under alla omständigheter betalas av föräldrarna — inte skattebetalarna.

Politikens mål var att skydda individen och hennes egendom, både från rövare och politiker. Staten borde riva regler och öppna möjligheter för människan, inte resa nya hinder:

    "Vars och ens äganderätt till sitt eget arbete är urgrunden för all annan äganderätt; den är därför den heligaste och mest okränkbara av alla rättigheter. En fattig mans arvegods ligger i hans händers duglighet och styrka. Att hindra honom från att begagna denna duglighet och styrka på det sätt han finner för gott utan att skada sin nästa är en uppenbar kränkning av denna allra heligaste rättighet." (s 97)

Smith och monopolmyten

I nästan alla korta framställningar av Adam Smiths åsikter påstås det att Smith skulle ha varit anhängare av den moderna monopollagstiftning som bestraffar ett eller en grupp företag för att de dominerar på en viss marknad. Detta bygger på en historielös inställning till begreppet monopol. Vad Smith vänder sig emot är den tidens merkantilistiska tvångsmonopol, där staten gav vissa handelskompanier rätt att handla med främmande länder, samtidigt som andra förbjöds, och vissa hantverkarskrån fick bestämma vilka som hade rätten att arbeta inom yrket. Det är sådana restriktioner som Smith vänder sig emot om och om igen.

Med hårda ord visar Smith att kapitalisterna ofta är motståndare till kapitalismen, ett tydligt exempel är följande:

    "Varje förslag om någon ny handelslag eller ny reglering av handeln som kommer från denna klass bör alltid lyssnas till med största försiktighet och aldrig antas förrän efter lång och omsorgsfull prövning, inte bara med den noggrannaste utan också med den mest misstrogna uppmärksamhet. Förslaget härstammar från en klass av människor vilkas intresse aldrig exakt sammanfaller med allmänhetens och som vanligen har ett intresse av att föra allmänheten bakom ljuset och till och med förtrycka den [...]" (s 112)

Ibland har dessa ord använts av motståndare till näringsfriheten för att visa att till och med Smith var misstänksam mot kapitalismen. Men då bortser de fullständigt från sammanhanget, att Smiths kräver helt fri konkurrens. Tidigare på sidan förklarar han att metoder att "begränsa konkurrensen ligger alltid i köpmännens intresse". Under merkanitilismen var detta regel, att man inte fick handla och producera utan särskilda privilegier från staten. Detta gav de få priviligierade köpmännen en väldig makt och rikedom, som de utnyttjade till att försöka begränsa etableringsfriheten än mer.

Smiths lösning på detta var inte alls att kontrollera köpmännen och producenterna, utan tvärtom att upplösa kontrollen, att tvinga dem att försörja sig på den fria marknaden, och att låta alla fritt ta upp konkurrensen med dem.

Under 1800-talet började begreppet "monopol" användas även för företag som i fri konkurrens har skaffat sig en dominerande roll på marknaden. Men det är enorm skillnad mellan att bli stor för att man tillverkar bäst och billigast varor och att bli stor därför att staten förbjuder andra att konkurrera. Ändå har många påstått att Smiths resonemang om monopol även innebär ett argument för modern monopollagstiftning (t ex av det slag som riktats mot Tetra Pak och Microsoft). Till stöd brukar de använda denna ofta citerade passage från Smith:

    "Människor inom samma yrke råkas sällan ens för avkoppling och trevnad utan att samtalet slutar i en konspiration mot allmänheten eller i något påhitt för att höja priserna." (s 99)

Den som tror att detta är ett angrepp på fria företagare kan bli förvånad när han av sammanhanget inser att uttalandet syftar på den tidens tvingande fackföreningar, skråna, som kontrollerade varje yrke och förbjöd andra från att ta upp konkurrensen. Men inte heller i det fallet ville Smith ha mer kontroll, tvärtom skulle marknaden helt enkelt avregleras så att det stod vem som helst fritt att etablera sig var han vill. Om man läser vidare efter den just citerade meningen ser man att Smith inte ens vill kontrollera försök till kartellbildning eller fackföreningsbildning:

    "Det är visserligen omöjligt att förhindra sådana sammankomster genom någon lag som både vore möjlig att verkställa och möjlig att förena med frihet och rättvisa. Men även om lagen inte kan hindra att människor som tillhör samma yrke någon gång kommer samman bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, än mindre för att göra dem nödvändiga."

Statens enda uppgift är som synes att hålla sig undan, och ta bort de privilegier som gör tvångsmonopolen möjliga. I detta fall syftar Smith särskilt på dumheter som offentliga register för yrkesutövare, beskattning efter yrke och tvingande majoritetsbeslut i näringen. Smith talar INTE för någon som helst monopollagstiftning eller kartellförbud i modern mening, utan han talar för en fullständig avreglering, där staten ska stå neutral mellan olika företagare och arbetare.

Smiths lillfinger åt socialisterna

Det kan förefalla småaktigt att peka på fel i Adam Smiths enormt imponerande tankebygge, som har betytt så mycket både för liberalismen och västvärldens utveckling. Men samtidigt är det viktigt att påpeka en blotta i Smiths idéer, som gjorde det möjligt för liberalismens motståndare att ta initiativet i slutet av 1800-talet, och börja återreglera den fria marknaden.

Stort utrymme i Wealth of Nations ägnas åt frågan om vilka värden och bytesvärden som uppstår och varför. Även om Smith inte är väldigt exakt på den punkten hävdar han att det är produktionskostnaderna som avgör värdet, och när någon betalar för en vara betalar han för det arbete som har gått åt för att producera den. Denna "arbetsvärdelära" blev den dominerande utgångspunkten för den klassiska skolan, och systematiserades senare av David Ricardo. Det var ett stelt och statiskt system som dikterade att olika producenter fick ersättning utifrån vilken kostnad de haft för produktionen. Ett arbete nedlagt i en produkt byttes mot motsvarande arbete i en annan produkt.

Chockerande för de liberala klassiska ekonomerna var att Karl Marx tog över deras tankar och förstörde deras politiska idéer med hjälp av deras ekonomiska teorier. Han frågade helt enkelt hur det kunde komma sig att kapitalisterna kunde få en vinst om det verkligen var så att försäljningspriset exakt motsvarade produktionskostnaderna. Svaret för Marx blev att kapitalisterna var privilegierade som ägare av produktionsmedlen och därför kunde sätta villkor som inte alls hade med rättvisa och verkligt värde att göra. Arbetarna blev helt enkelt utsugna.

Det hat och den avundsjuka mot välbetalda producenter och handelsmän som Karl Marx rättfärdigade kunde inte slås tillbaka av liberalerna. Adam Smith hade i och för sig förklarat att den rena arbetsvärdeläran gällde endast i en bytesekonomi, och att den moderna kapitalintensiva produktionen måste ge ett utbyte till företagarna som har lagt ned sitt kapital i företaget. Han rättfärdigade det som en ersättningför det arbete och den risk som kapitalisten hade tagit. (s 47f) Då svarade socialisterna att staten kunde lägga beslag på kapitalet, göra arbetet och ta riskerna. Kapitalisten var onödig. I brist på den moderna entreprenörteorin, som förklarar behovet av entreprenören som organisatör, innovatör och upptäckare av möjligheter, kunde liberalerna inte försvara sig mot den socialistiska anstormningen.

Att arbetsvärdeläran är felaktig märktes tidigt eftersom priserna oftast avvek kraftigt från produktionskostnaderna. Allt fler förstod att värdet inte fanns i produkten, utan i produkten i relation till den eventuella köparen. Men det bevisades först med bl a de österrikiska ekonomernas "marginalnytte-revolution" på 1870-talet, som som visade att värdet på en vara avgörs av nyttan av den sista köpta varan. Folk köper en vara tills de inte längre tycker att nästa exemplar av den är värt priset, företag anställer tills en ytterligare lönekostnad inte längre motsvarar värdet av vad han producerar, osv. Människor fattar beslut på "marginalen", förklarade neoklassiker och österrikare. På så vis framstår verkligen tillgång och efterfrågan som avgörande, och man kan inte säga att en vara "egentligen" har ett annat värde än det folk är beredda att ge för den.

Så med en utarbetad entreprenörteori och med arbetsvärdeläran ur bilden finns det alla chanser för en Adam Smith-renässans. Vilket faktiskt också är vad vi har sett i hela världen sedan 1970-talet.

Författare: Johan Norberg

Litteratur

Smiths verk finns i mängder av olika upplagor. Mest ambitiös är Glasgow-upplagan Works and Correspondence of Adam Smith, som började ges ut 1976. Där finns Smiths stora och små avhandlingar, kommenterade och med goda hänvisningar i texten.

The Wealth of Nations har aldrig översatts till svenska i dess helhet. Ett gott urval, med de viktigaste partierna är Den osynliga handen — Adam Smith i urval (Timbro 1994), som innehåller 300 sidor från verket. Dessutom innehåller den utdrag på hundra sidor ur Theory of Moral Sentiments.

Länkar till texter av Smith finns här: http://www2.lucidcafe.com/lucidcafe/library/96jun/smith.html#etext

Litteratur om Adam Smith:

Campbell, T D: Adam Smith's Science of Morals, London 1971
En studie av Smiths etiska tänkande.

Friedman, Milton & Rose: Free to Choose, 1979
Ett försök att tillämpa Adam Smiths teorier och åsikter på dagens politik och samhälle.

Hayek, Friedrich: "Adam Smith's Message in Today's Language", i New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas, 1978
En berömd Smith-lärjunge förklarar på litet utrymme varför Smith var revolutionerande.

Skinner, Andrew: "Adam Smith" i The Invisible Hand (red av Eatwell, Milgate, Newman), 1989
En bra och kort introduktion till Smiths liv och åsikter.

Vallinder, Torbjörn: "Adam Smiths genombrott i Sverige", Ekonomisk Debatt nr 3 1987
Beskrivning av hur Adam Smith började spridas i Sverige i slutet av 1700-talet.

Viner, Jacob: "Adam Smith and laissez-faire", i Adam Smith 1776-1926, Chicago 1928
Förklaring om hur Smith avvek från en doktrinär liberalism. Intressant, även om Viner blir så förälskad i sin tes att han överdriver tolkningarna väldigt.

West, E G: Adam Smith, New York 1969
Allmän introduktion till Adam Smiths idéer.