Ayn Rand - den livsbejakande liberalismens filosof
Ayn Rand (1905-1982) är en av de ledande tänkarna bakom den
liberala renässansen i västvärlden. Som ingen annan kombinerade
hon det traditionella försvaret av kapitalismens välgörande
effekter med ett moraliskt försvar för den fria individen och
det fria förnuftet.
Men Rand är betydligt mer djuplodande än andra politisk tänkare.
Hon skapade ett helt filosofiskt system av kunskapsteori och etik som hon
menade att politiken måste bygga på. Genom ett försvar
för förnuftet, det upplysta egenintresset och laissez-faire-liberalismen
gav hon ett inspirerande alternativ till alla dagens dominerande tankeskolor.
Rands liv
Ayn Rands idéer
Det moraliska är det praktiska
Moraliskt försvar för liberalismen
Litteraturtips
Rands liv
Ayn Rand föddes och växte upp i S:t Petersburg i Ryssland
1905 och upplevde den kommunistiska statskuppen och hur de nya härskarna
förstatligade familjens apotek. Hon flydde från landet till
USA, för att bli författare i den nation som hon såg som
frihetens högborg.
Men hon upptäckte snabbt att idéer om kollektivets makt
över individen började få inflytande även i Amerika.
Så kom det sig att hon allt mer kombinerade en författarkarriär
med politiskt och moraliskt engagemang för individualismen. På
30-talet, när kommunismen och fascismen var på frammarsch skrev
hon romanerna We the Living och Anthem, som avslöjade
hur de totala staterna dödade människans livsglädje.
När Rand nästan var helt pank fick hon sitt stora genombrott
med romanen The Fountainhead, vilken tar upp vikten av integritet
och självständigt skapande. Boken sålde i miljonupplagor
och den filmatiserades med Gary Cooper i huvudrollen. Rand fick nu andrum
att fördjupa sitt filosofiska intresse och hon började arbeta
med frågor om hur människan får kunskap, hur människan
bör leva osv.
Rand fick en krets lärjungar, som den nuvarande centralbankschefen
i USA, Alan Greenspan, filosofen Leonard Peikoff, psykologen Nathaniel
Branden och ekonomen George Reisman. Hon flyttade till New York och efter
tolv års arbete gav hon ut den monumentala filosofiska romanen Atlas
Shrugged, som enligt en undersökning är den bok efter Bibeln
som har påverkat amerikanska läsares liv allra mest.
Rand blev omdiskuterad och syntes ofta i TV, radio och tidningar från
och med 60-talet. Hon kunde sprida sina idéer genom en tankesmedja
och en tidskrift, och snart började hon ge ut facklitteratur som presenterade
hennes analyser och presenterade hennes filosofiska system, objektivismen.
För de radikala studenter som var motståndare till både
etablissemanget och till 68-socialismen blev Rand den store förebilden.
Hon blev en av Amerikas mest omdebatterade gestalter och bidrog till ett
snabbt växande intresse för de liberala idéerna. En hel
generation av unga ekonomer, filosofer och statsvetare fick nytt förtroende
för frihetens idéer genom Rands individualistiska vision.
När hon avled 1982 hade hennes idéer redan fått genomslag
i den "nyliberala" vågens intellektuella klimat av avregleringar
och privatiseringar.
Ayn Rands idéer
Det som drev Rand att kämpa för ett fritt, liberalt samhälle
var visionen om en självständigt tänkande individ som existerade
för sin egen skull och strävade efter sin egen lycka. En människa
som umgås med andra på basis av frivilligt utbyte till ömsesidigt
gagn, och inte genom bedrägeri och tvång. I ett samhälle
som genomsyras av sådana principer ser människor inte varandra
som potentiella hot, fiender eller laster som i dagens välfärdsstat,
utan istället som möjligheter. Samarbete och en grundläggande
konfliktfrihet blir därmed möjlig.
För att göra sin vision möjlig utvecklade Rand ett komplett
filosofiskt idésystem, som hon kallade objektivismen. Det täcker
allt ifrån verklighetens natur, till politisk liberalism; från
hur vi får kunskap om verkligheten till hur vi bör leva i den;
från människans invanda sätt att tänka till varför
konst är ett grundläggande mänskligt behov. Det finns element
som tidigare funnits i den aristoteliska och lockeanska idétraditionen,
men Rand fördjupar dem och integrerar dem. Delarna i hennes filosofi
implicerar varandra, och kan inte isoleras och förstås för
sig, enskilt från de övriga. De måste beaktas som en helhet.
Rand menade att vad som ytterst styr människans öde är
hennes tänkande och mål, kort sagt hennes idéer. Och
eftersom mänskligt handlande är det som styr samhällens
utveckling och historien måste ett fritt samhälle föregås
av förändringar i idéklimatet, dvs kulturen. Man måste
t ex först visa att den självständiga människan inte
är hjälplös och okunnig innan man kan övertyga folk
att hon måste få leva i frihet.
Rand skriver:
"Ideas can not be fought except by means of better
ideas. The battle consists not of opposing, but of exposing; not of denouncing,
but of disproving; not of evading, but of boldly proclaiming a full, consistent
and radical alternative."
Och häri ligger Rands genialitet och stora bidrag till den liberala
traditionen: hon försåg med sitt filosofiska system friheten
med det konsekventa och radikala tankesystem den dittills saknat.
Ett par av stöttepelarna i Rands filosofi som är fundamentala
för den liberala kampen är: individen som förnuftsvarelse,
rätten att existera för sin egen skull, samt att det inte finns
någon klyfta mellan människans kropp och själ (intellekt).
Det sista kan låta abstrakt, men har viktiga praktiska konsekvenser.
Människan är en varelse av både kropp och intellekt. Ska
hon därför vara fri kan man t ex inte isolera social och ekonomisk
frihet som många gör, utan friheten är liksom människan
en helhet. Tänkande är till för att sättas i praktiken
och ens handlingar bygger på vad man har tänkt ut. Man kan inte
ha verklig frihet för det ena utan frihet för det andra.
Yttrandefrihet och fri press är här ett bra exempel: För
att få tänka och skriva det man vill, måste det också
vara tillåtet att starta en tidning, sätta priserna efter egna
preferenser, fritt handla med de leverantörer man önskar etc.
Utan den ekonomiska friheten blir den sociala friheten inte möjlig,
utan friheten att handla blir friheten att tänka oanvändbar.
Därför är Rands insats, som integrerar kropp och själ,
tänkande och handlande, viktig.
Rand förklarade att individen är en förnuftsvarelse,
som lever efter sina kunskaper om verkligheten. Om det inte vore så,
om människan i stället levde blint efter instinkter och drifter
eller bara kunde förstå och uträtta saker kollektivt, skulle
det inte finnas något vis för människor att umgås
genom förnuftig diskussion och övertalning. Folk skulle vara
tvungna att ta till våld och tvång för att kunna handla
tillsammans.
Att människan lever efter förnuftet innebär dessutom
att hon måste ha frihet för att kunna leva ordentligt. Om man
tvingar en person att göra något så stoppar man henne
från att göra egna val och handla efter det egna förnuftet.
Eftersom kunskapen är individens sätt att "se" verkligheten,
skaffa fakta och avgöra hur hon ska handla så gör man individen
mer och mer blind desto mer tvång och regleringar man utsätter
henne för.
Det moraliska är det praktiska
Många personer, även liberaler, tror att det finns en oöverstiglig
klyfta mellan det moraliska och det praktiska. Antingen är man "moralisk"
och respekterar friheten för att man "bör" göra det, oavsett
om det leder till hemska konsekvenser i praktiken. Eller så är
man "praktisk" och ger upp moral och principer för att skapa goda
konsekvenser i det verkliga livet. De tror att man måste välja
mellan det praktiska och det moraliska.
Rand hävdar att det inte finns någon skillnad mellan det
moraliska och det praktiska, mellan det rätta i teorin och det rätta
i praktiken. Det finns inget annat än verkligheten som utgångspunkt
för hur vi ska leva i den, det finns inte någon "högre
dimension" med idévärldar eller gudar som ger oss diktat som
är moraliska "i sig". Vi står inte inför valet att följa
principer och strunta i konsekvenserna, eller handla hur som helst och
bryta mot alla principer, och rättfärdiga det med att det ger
goda konsekvenser. Både hur vi handlar och vilka konsekvenser det
får är viktigt.
Moral är inget annat än läran om hur vi ska leva här
i världen på bästa vis. Genom erfarenhet och tänkande
förstår vi att människan överlever genom att använda
sitt eget förnuft. Vi inser att rätten att vara fri, att leva
efter ens eget förnuft är ett existensvillkor. Det är alltså
ingen slump att människor som får frihet faktiskt också
överlever, skapar och bygger ett gott samhälle. Är liberalismen
ett moraliskt riktigt system, är det också ett praktiskt system
för mänskligt liv, och vice versa.
Moraliskt försvar för liberalismen
Många liberala tänkare har nöjt sig med att argumentera
för liberalismens praktiska konsekvenser: vi ska ha frihet för
att det ökar möjligheterna och höjer levnadsstandarden.
Men dessa kan inte bemöta utmaningen från t ex miljöfundamentalister
eller konservativa som förklarar att detta är falska behov som
inte bör tillfredsställas. Argumentet kan inte stå emot
utmaningen från socialister som hävdar att det viktiga är
att rikedom fördelas lika, inte att den är stor.
För att kunna accepteras måste friheten också ha ett
moraliskt försvar för individens rätt att sträva efter
sin egen lycka. Så länge folk tror att kapitalismen i och för
sig leder till hög levnadsstandard, men ändå tror att den
är ondskefull, så kommer de aldrig att acceptera den fria marknaden.
Kritiker anklagar individualismen för att vara egoistisk. Det är
en anklagelse som brukar få de flesta att ducka. Så länge
folk accepterar att människans moraliska uppgift är att vara
andras tjänare, att uppoffra sina värden och mål för
andra människor, så länge kommer också ideologer
och politiker hitta på nya "fina" storheter som den individuella
människan ska uppoffra sig för, samhällsnyttan, folket,
rasen, proletariatet, naturen eller Gud. Ingen individ får sträva
efter sin egen lycka.
Rand bryter med hela denna tanketradition genom att erbjuda ett inspirerande
moraliskt försvar för individens rättighet att leva i frihet
och sträva efter lycka. Rand förklarar att individualismen faktiskt
är egoistisk, men att det inte är något fel på
det, tvärtom. Livet är inte till för att vi ska uppoffra
våra värden och våra mål, utan för att vi ska
skapa och ta tillvara det som är viktigt för oss. Att upplyst
försöka tillfredsställa sina intressen är vad som gör
ett lyckligt liv möjligt. Det finns inget moraliskt och vackert i
altruismen, idén att människans ändamål endast är
att ge upp sina värden för andra, för kollektivet, för
samhället.
Alternativet är inte att äta eller ätas, utan Rand presenterar
en rationell egoism där individen varken offrar sig för andras
skull eller offrar andra för sin skull. Mot den traditionella altruistiska
moralen där ingen får leva för sin egen skull sätter
Rand ett samhälle där människor strävar efter sin egen
lycka och samarbetar på frivillig basis med andra människor
till ömsesidig nytta, snarare än ömsesidig uppoffring. Rand
är den första som säger att upplyst egoism inte bara är
förenlig med andras lycka, utan att den faktiskt också är
moraliskt riktigt.
Om någon mot individens vilja använder henne som medel för
egna mål beträder han tvångets bana. Han lämnar den
moraliska dimensionen av bytesmoral och övertygande och går
över till att låta den fysiska styrkan tala. Då finns
det inget annat sätt att bemöta den personen än just med
våld, dvs att ta till självförsvar. Detta är enligt
Rand statens enda uppgift, att skydda människor från våld
och tvång, men i övrigt låta dem vara fullständigt
fria.
Detta är några av de banbrytande argumenten för liberalism
som Rands filosofiska system, objektivismen, bjuder på. Men filosofin
innehåller mycket mer än vad som kan presenteras i ett politiskt
sammanhang.
Författare: Johan Norberg
För att läsa mer om objektivism, gå till Heureka.
För en artikel som pedagogiskt presenterar vikten av systemtänkande
i kampen för liberalism, gå till För en ny radikalism, av Chris Sciabarra.
Litteraturtips:
Av Ayn Rand
Skönlitteratur:
Night of January 16th (1933)
We the Living (1936)
Anthem (1937)
The Fountainhead (1943)
Atlas Shrugged (1957)
The Early Ayn Rand (1984, red Peikoff)
Facklitteratur:
For the New Intellectual (1961)
Samling av filosofiska avsnitt från Rands romaner.
The Virtue of Selfishness (1964)
Viktigt om själviskhetens etik.
Introduction to Objectivist Epistemology (1966, utökad upplaga
1990)
Rands banbrytande kunskapsteori, om begreppsbildning.
Capitalism: The Unknown Ideal (1967)
Integrering av ekonomi och filosofi.
The Romantic Manifesto (1971)
Rands estetiska texter.
The New Left: The Anti-Industrial Revolution (1971)
Filosofisk kritik mot bl a "68-vänstern", miljörörelsen
och utbildningsetablissemanget.
Philosophy: Who Needs it? (1984)
Viktigt om varför varje människa behöver
filosofi, och specifikt Rands filosofi.
Voice of Reason (1989, Peikoff red)
Postumt utgiven samling av Rand-essäer från
hennes tidskrifter.
The Ayn Rand Lexicon - Objectivism from A-Z (1986, Binswanger
red)
Kortfattade och viktiga Rand-citat efter ämne i alfabetisk ordning.
Ayn Rand Column (1991, Schwartz red)
Rands krönikor i Los Angeles Times.
Letters of Ayn Rand (1995, Berliner red)
Rands privata, men ofta filosofiska, brev.
Marginalia (1996, Mayhew red)
Marginalanteckningar som Rand har gjort i viktiga böcker,
t ex av Hayek och Mises.
Journals of Ayn Rand (1997, Harriman red)
Rands personliga filosofiska dagbok.
Ayn Rand gav ut tre olika tidskrifter, som finns i inbunden form:
The Objectivist Newsletter (1962-66)
The Objectivist (1966-71)
The Ayn Rand Letter (1971-76)
Om Ayn Rand & tillämpningar av hennes idéer:
Harry Binswanger: The Biological Basis of Teleological Concepts
(1990)
Avhandling som stöder Rands etik med biologiska
resonemang.
James Baker: Ayn Rand
Kritisk framställning av Rand och hennes verk.
Nathaniel Branden: Honoring the Self (1983)
Intressant om de psykologiska aspekterna av Rands idéer.
Nathaniel Branden: Six Pillars of Self-Esteem (1994)
Sammanfattning av Brandens teorier om självkänsla.
Mimi Gladstein: The Ayn Rand Companion
Grundlig bibliografi över Rand-litteratur.
David Kelley: The Evidence of the Senses (1986)
Svårläst men faktarikt försvar för
Rands idéer om sinnenas giltighet.
David Kelley: Unrugged Individualism - The Selfish Basis of
Benevolence (1996)
Reder ut vanliga missförstånd om randiansk
egoism.
Ronald Merrill: The Ideas of Ayn Rand (1991)
Populärt skriven introduktion till Rand och
hennes romaner.
Leonard Peikoff: The Ominous Parallells (1982)
Objektivistisk idéhistoria om det idéklimat
som gjorde att nazismen segrade i Tyskland på 30-talet.
Leonard Peikoff: Objectivism - The Philosophy of Ayn Rand
(1991)
Den bästa, mest grundläggande och pedagogiska
presentationen av Rands filosofi på alla plan. Rekommenderas!
Douglas Rasmussen & Douglas den Uyl (red): The Philosophic
Thought of Ayn Rand (1984)
Vänligt och skeptiskt inställda akademiker
skriver om objektivismens idéer, med en del missförstånd.
George Reisman: Capitalism - A Treatise on Economics (1996)
Det mest monumentala projektet att integrera randiansk
filosofi med österrikisk-klassisk nationalekonomi. (Boken väger
3,5 kg!)
Chris Matthew Sciabarra: Ayn Rand - The Russian Radical
(1995)
Det mest omfattande analysen av den objektivistiska filosofin.
Mycket intressant inplacering av Rand i idéhistoriskt sammanhang,
och om hur hennes radikala idéer hänger ihop. Rekommenderas
till den akademiskt intresserade!
George H Smith: Atheism - The Case Against God (1979)
Randianska argument mot tron på Gud och religiös
moral.
George H Smith: Atheism, Ayn Rand and Other Heresis (1991)
Essäsamling, tankeväckande om Rand, bl a varför
akademiska filosofer ofta ignorerar henne.
Tara Smith: Moral Rights and Political Freedom (1995)
Om objektivismens politiska följd: varför vi
har rättigheter.
|