Få ekonomer har gjort sig så kända för en bredare allmänhet som Milton Friedman (1912-) har genom böcker, tidningar, TV och nobelpris. Genom sitt långvariga och engagerade försvar för klassiskt liberala principer inom både ekonomins och politikens område har han blivit en av de viktigaste förgrundsgestalterna för den liberala renässansen, nyliberalismen, som skett under de senaste 20 åren.

Milton Friedman föddes i en judisk emigrantfamilj i New York 1912. Han visade tidigt prov på matematisk begåvning och drömde om att bli matematiker vid ett försäkringsbolag. Under depressionen på 1930-talet upptogs hans intresse dock alltmer av nationalekonomiska problem och han bestämde sig för att satsa på en akademisk karriär inom ämnet. 1946 doktorerade han i nationalekonomi vid Columbia Univeristy.

Under 1950- och 60-talen gjorde han sig känd som en av de få kritikerna mot den då rådande dominansen av de keynesianska idéerna. Den djupa depressionen under 30-talet tolkade Friedman som ett resultat av en uselt förd penningpolitik. Vid denna tidpunkt då de flesta såg 30-talskrisen som ett tecken på marknadens inre svaghet var det kontroversiellt att istället förklara den med dåligt förd politik.

Friedman gjorde sig också känd som en kritiker av det så kallade Phillips-sambandet som då var mainstream i ekonomiskt tänkande. Detta samband förklarade att staten genom att välja en högre inflationsnivå permanent kunde minska arbetslösheten. Friedman menade emellertid att en sådan politik slutligen skulle påverka de ekonomiska aktörernas förväntningar så att den sysselsättningsskapande effekten av en hög inflation med tiden klingade av. Det enda som långsiktigt skulle kvarstå var en kraftigt stigande prisnivå. Under 70-talet uppstod den situation som Friedman hade varnat för och alltfler intresserade sig för de idéer som han var förgrundsgestalt för, den så kallade monetarismen.

Förutom att kritisera försöken att stimulera ekonomin hjälp av en ökad penningmängd och inflation var Friedman också skeptisk till den keynesianska politiken att dämpa konjunktursvängningar med hjälp av budgetunderskott. Om regeringen försöker öka den privata konsumtionen med exempelvis bidragshöjningar finansierade med budgetunderskott kommer individerna att inse det tillfälliga med politiken. Resultatet blir att en stor del av en tillfällig inkomstökning sparas och effekten på konsumtionen till stor del uteblir. Detta kombinerat med en betoning av regeringens starkt begränsade möjligheter att förutspå framtiden och korrekt dosera stimulansåtgärderna ledde Friedman till slutsatsen att regeringen i största möjliga mån bör låta ekonomin klara sig själv utan ingripanden. 1976 tilldelades Friedman ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Förutom sin kritik av de keynesianska ekonomiska idéerna har Friedman alltid varit en aktiv förkämpe för avregleringar, ökad ekonomisk och personlig frihet. 1962 gavs hans bok Capitalism and Freedom ut. I denna förespråkar han kontroversiella idéer som avskaffad värnplikt, flytande växelkurser, skolcheckar och fri etableringsrätt för läkare. 18 år senare skulle han tillsammans med sin fru Rose Friedman ge ut storsäljaren Free to Choose där han för en bred publik förklarar marknadens och liberalismens principer. Boken byggde på en av TV-serie som paret Friedman skapade, vilken kom att sändas i en rad länder världen över.

Milton Friedmans argument för ett liberalt politiskt system är i allmänhet inriktade på nytta och ekonomiska fördelar. Han visar att kapitalismen är ett oöverträffat system för skapande av välstånd. På den fria marknaden leder ökad efterfrågan till att ett pris stiger. Det leder både till att producenten förstår att det finns efterfrågan på produkten, och det ger honom dessutom ett intresse av att sälja den och öka sin tillverkning av den. Friedman påpekar att varor och tjänster som uppfattades som en ofantlig lyx bara för ett par generationer sedan idag är var persons egendom, helt enkelt därför att företagare har haft friheten att producera, och rätten att tjäna pengar på det.

Samtidigt visar Friedman mycket pedagogiskt vilken skada olika statsingrepp i ekonomin gör. Ett exempel är minimilöner. De infördes för att politikerna ville höja folks löner, men resultatet var tvärtom att det gjorde folk arbetslösa, visade Friedman. Om arbetskraften stiger i pris kommer arbetsgivaren inte ha råd att köpa lika mycket. Och det kommer vara de mest utsatta grupperna som först tvingas gå. När USA införde minimilön 1956 ökade arbetslösheten snabbt bland svarta tonåringar - efter att tidigare ha legat på samma nivå som de vita tonåringarnas. Eftersom de svarta hade sämre utbildning än de vita blev de inte intressanta på arbetsmarknaden om arbetsgivarna tvingades betala det staten krävde.

Men friheten är inte bara ett medel för ekonomisk framgång. Friedman menar att grunden i liberalismen är individens egenvärde. Alla människor är olika och har olika mål och preferenser i livet. En människovänlig politik måste därför inrikta sig på pluralism och valfrihet, så att de enskilda individerna får eftersträva sina egna mål utan att bli hindrade. Även om ett tvångssystem skulle ge högre tillväxt än en fri marknadsekonomi, är ändå den senare att föredra, hävdar Friedman, för den respekterar folks egna val, och låter människor skapa sitt sin egen tillvaro.

Staten bör därför avhålla sig från kontroll, regler och förmynderi. Friedman menar att statens uppgift är att förhindra tvång, skydda äganderätt och kontrakt, föra en stabil penningpolitik och skydda vissa individer som inte kan ta eget ansvar, t ex barn. Härvidlag ser han också ett tydligt samband mellan politisk och ekonomisk frihet. Inget fritt samhälle kan bestå utan en åtminstone relativt fri marknad. Om ekonomin bygger på valfrihet och mångfald har staten redan börjat ge upp den fullständiga kontrollen, och det finns andra maktcentra än staten. Om ekonomin tvärtom är kontrollerad av staten kan ingen göra någonting utan överhetens godkännande, inte ens köpa en tryckpress för att ge ut en regimkritisk tidning. Därför är det första steget mot politisk frihet i ett diktatoriskt samhälle alltid att börja liberalisera ekonomin, och öka välståndet, tror Friedman.

Milton Friedman är trots sin höga ålder fortfarande en aktiv skribent och debattör. På senare tid har han bland annat stuckit ut som en av de skarpaste kritikerna av den internationella valutafonden, IMF, som han ser som en icke marknadsmässig institution, som bör läggas ned. I narkotikadebatten är han känd som en av de allra främsta förespråkarna av en narkotikalegalisering. Förbudet hotar inte bara att förvandla USA till en polisstat utan motverkar också indirekt sina egna syften. På samma sätt som förbudet mot alkohol under 20-talet skapar dagens narkotikaförbud en grogrund för maffiaverksamhet och brottslighet.

Genom sitt envetena och skickliga försvar för den fria marknadens principer har Friedman med rätta blivit en av de främsta symbolerna för den nya liberalismen. Detta innebär dock inte att allt vad Friedman företagit sig okritiskt hyllats av alla dem som kallar sig nyliberaler. Många har kritiserat Friedman för hans politiska naivitet. Under tidigt 70-tal ställde han upp som en av president Nixons främsta ekonomiska rådgivare trots att Nixon bedrev en politik som i många fall var mer marknadsfientlig än något som bedrivits tidigare i USA. Friedmans förhållande till Chiles före detta diktator Pinochet har också ifrågasatts. Somliga menar att Friedman var alltför villig att ge förtryckaren råd om hur han skulle utforma sin nya ekonomiska politik.

Författare: Mats Ekelund

Litteratur av Milton Friedman:

Studies in the Quantity Theory of Money (1956)
Tidiga essäer om monetaristismen, redigerade av Friedman.

Capitalism and Freedom (1962)
En pedagogisk och skicklig förklaring av det fria samhällets fördelar.

A Monetary History of the United States 1867-1960 (1963)
Skriven tillsammans med Anna Schwartz har detta monetaristiska verk blivit en klassiker då det bl a visar att 30-talsdepressionen inte berodde på kaptialismen, utan penningpolitiken.

There’s No Such Thing as a Free Lunch (1975)
Samling av kortare artiklar av Friedman.

Välfärdsstatens myter (1978)
Tryckt version av bra föredrag Friedman höll för Nationalekonomiska föreningen i Skåne 1977.

Free to Choose (1980)
En mycket lättillgänglig och god argumentation för den fria marknaden skriven med hustrun Rose.

Two Lucky Pepople: Memoirs (1998)
Nyutkommen politisk självbiografi skriven av Milton och hans hustru Rose Friedman.

The Essence of Friedman (red Kurt Leube)
24 Friedman-essäer som sammanfattar hans tänkande.