Milton Friedman - pånyttfödare av ekonomisk liberalism
Få ekonomer har gjort sig så kända för en bredare
allmänhet som Milton Friedman (1912-) har genom böcker, tidningar,
TV och nobelpris. Genom sitt långvariga och engagerade försvar
för klassiskt liberala principer inom både ekonomins och politikens
område har han blivit en av de viktigaste förgrundsgestalterna
för den liberala renässansen, nyliberalismen, som skett under
de senaste 20 åren.
Milton Friedman föddes i en judisk emigrantfamilj i New York 1912.
Han visade tidigt prov på matematisk begåvning och drömde
om att bli matematiker vid ett försäkringsbolag. Under depressionen
på 1930-talet upptogs hans intresse dock alltmer av nationalekonomiska
problem och han bestämde sig för att satsa på en akademisk
karriär inom ämnet. 1946 doktorerade han i nationalekonomi vid
Columbia Univeristy.
Under 1950- och 60-talen gjorde han sig känd som en av de få
kritikerna mot den då rådande dominansen av de keynesianska
idéerna. Den djupa depressionen under 30-talet tolkade Friedman
som ett resultat av en uselt förd penningpolitik. Vid denna tidpunkt
då de flesta såg 30-talskrisen som ett tecken på marknadens
inre svaghet var det kontroversiellt att istället förklara den
med dåligt förd politik.
Friedman gjorde sig också känd som en kritiker av det så
kallade Phillips-sambandet som då var mainstream i ekonomiskt tänkande.
Detta samband förklarade att staten genom att välja en högre
inflationsnivå permanent kunde minska arbetslösheten. Friedman
menade emellertid att en sådan politik slutligen skulle påverka
de ekonomiska aktörernas förväntningar så att den
sysselsättningsskapande effekten av en hög inflation med tiden
klingade av. Det enda som långsiktigt skulle kvarstå var en
kraftigt stigande prisnivå. Under 70-talet uppstod den situation
som Friedman hade varnat för och alltfler intresserade sig för
de idéer som han var förgrundsgestalt för, den så
kallade monetarismen.
Förutom att kritisera försöken att stimulera ekonomin
hjälp av en ökad penningmängd och inflation var Friedman
också skeptisk till den keynesianska politiken att dämpa konjunktursvängningar
med hjälp av budgetunderskott. Om regeringen försöker öka
den privata konsumtionen med exempelvis bidragshöjningar finansierade med budgetunderskott kommer individerna
att inse det tillfälliga med politiken. Resultatet blir att en stor
del av en tillfällig inkomstökning sparas och effekten på
konsumtionen till stor del uteblir. Detta kombinerat med en betoning av
regeringens starkt begränsade möjligheter att förutspå
framtiden och korrekt dosera stimulansåtgärderna ledde Friedman
till slutsatsen att regeringen i största möjliga mån bör
låta ekonomin klara sig själv utan ingripanden. 1976 tilldelades
Friedman ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Förutom sin kritik av de keynesianska ekonomiska idéerna
har Friedman alltid varit en aktiv förkämpe för avregleringar,
ökad ekonomisk och personlig frihet. 1962 gavs hans bok Capitalism
and Freedom ut. I denna förespråkar han kontroversiella
idéer som avskaffad värnplikt, flytande växelkurser, skolcheckar och fri etableringsrätt för
läkare. 18 år senare skulle han tillsammans med sin fru Rose
Friedman ge ut storsäljaren Free to Choose där han för
en bred publik förklarar marknadens och liberalismens principer. Boken
byggde på en av TV-serie som paret Friedman skapade, vilken kom att
sändas i en rad länder världen över.
Milton Friedmans argument för ett liberalt politiskt system är
i allmänhet inriktade på nytta och ekonomiska fördelar.
Han visar att kapitalismen är ett oöverträffat system för
skapande av välstånd. På den fria marknaden leder ökad
efterfrågan till att ett pris stiger. Det leder både till att
producenten förstår att det finns efterfrågan på
produkten, och det ger honom dessutom ett intresse av att sälja den
och öka sin tillverkning av den. Friedman påpekar att varor
och tjänster som uppfattades som en ofantlig lyx bara för ett
par generationer sedan idag är var persons egendom, helt enkelt därför
att företagare har haft friheten att producera, och rätten att
tjäna pengar på det.
Samtidigt visar Friedman mycket pedagogiskt vilken skada olika statsingrepp
i ekonomin gör. Ett exempel är minimilöner. De infördes
för att politikerna ville höja folks löner, men resultatet
var tvärtom att det gjorde folk arbetslösa, visade Friedman.
Om arbetskraften stiger i pris kommer arbetsgivaren inte ha råd att
köpa lika mycket. Och det kommer vara de mest utsatta grupperna som
först tvingas gå. När USA införde minimilön 1956
ökade arbetslösheten snabbt bland svarta tonåringar - efter
att tidigare ha legat på samma nivå som de vita tonåringarnas.
Eftersom de svarta hade sämre utbildning än de vita blev de inte
intressanta på arbetsmarknaden om arbetsgivarna tvingades betala
det staten krävde.
Men friheten är inte bara ett medel för ekonomisk framgång.
Friedman menar att grunden i liberalismen är individens egenvärde.
Alla människor är olika och har olika mål och preferenser
i livet. En människovänlig politik måste därför
inrikta sig på pluralism och valfrihet, så att de enskilda
individerna får eftersträva sina egna mål utan att bli
hindrade. Även om ett tvångssystem skulle ge högre tillväxt
än en fri marknadsekonomi, är ändå den senare att
föredra, hävdar Friedman, för den respekterar folks egna
val, och låter människor skapa sitt sin egen tillvaro.
Staten bör därför avhålla sig från kontroll,
regler och förmynderi. Friedman menar att statens uppgift är
att förhindra tvång, skydda äganderätt och kontrakt,
föra en stabil penningpolitik och skydda vissa individer som inte
kan ta eget ansvar, t ex barn. Härvidlag ser han också ett tydligt
samband mellan politisk och ekonomisk frihet. Inget fritt samhälle
kan bestå utan en åtminstone relativt fri marknad. Om ekonomin
bygger på valfrihet och mångfald har staten redan börjat
ge upp den fullständiga kontrollen, och det finns andra maktcentra
än staten. Om ekonomin tvärtom är kontrollerad av staten
kan ingen göra någonting utan överhetens godkännande,
inte ens köpa en tryckpress för att ge ut en regimkritisk tidning.
Därför är det första steget mot politisk frihet i ett
diktatoriskt samhälle alltid att börja liberalisera ekonomin,
och öka välståndet, tror Friedman.
Milton Friedman är trots sin höga ålder fortfarande
en aktiv skribent och debattör. På senare tid har han bland
annat stuckit ut som en av de skarpaste kritikerna av den internationella
valutafonden, IMF, som han ser som en icke marknadsmässig institution,
som bör läggas ned. I narkotikadebatten är han känd
som en av de allra främsta förespråkarna av en narkotikalegalisering.
Förbudet hotar inte bara att förvandla USA till en polisstat
utan motverkar också indirekt sina egna syften. På samma sätt
som förbudet mot alkohol under 20-talet skapar dagens narkotikaförbud
en grogrund för maffiaverksamhet och brottslighet.
Genom sitt envetena och skickliga försvar för den fria marknadens
principer har Friedman med rätta blivit en av de främsta symbolerna
för den nya liberalismen. Detta innebär dock inte att allt vad
Friedman företagit sig okritiskt hyllats av alla dem som kallar sig
nyliberaler. Många har kritiserat Friedman för hans politiska
naivitet. Under tidigt 70-tal ställde han upp som en av president
Nixons främsta ekonomiska rådgivare trots att Nixon bedrev en
politik som i många fall var mer marknadsfientlig än något
som bedrivits tidigare i USA. Friedmans förhållande till Chiles
före detta diktator Pinochet har också ifrågasatts. Somliga
menar att Friedman var alltför villig att ge förtryckaren råd
om hur han skulle utforma sin nya ekonomiska politik.
Författare: Mats Ekelund
Litteratur av Milton Friedman:
Studies in the Quantity Theory of Money (1956)
Tidiga essäer om monetaristismen, redigerade av
Friedman.
Capitalism and Freedom (1962)
En pedagogisk och skicklig förklaring av det fria
samhällets fördelar.
A Monetary History of the United States 1867-1960 (1963)
Skriven tillsammans med Anna Schwartz har detta monetaristiska
verk blivit en klassiker då det bl a visar att 30-talsdepressionen
inte berodde på kaptialismen, utan penningpolitiken.
There’s No Such Thing as a Free Lunch (1975)
Samling av kortare artiklar av Friedman.
Välfärdsstatens myter (1978)
Tryckt version av bra föredrag Friedman höll
för Nationalekonomiska föreningen i Skåne 1977.
Free to Choose (1980)
En mycket lättillgänglig och god argumentation
för den fria marknaden skriven med hustrun Rose.
Two Lucky Pepople: Memoirs (1998)
Nyutkommen politisk självbiografi skriven av Milton
och hans hustru Rose Friedman.
The Essence of Friedman (red Kurt Leube)
24 Friedman-essäer som sammanfattar hans tänkande.
|