Den franske liberale ekonomen Frédéric Bastiat (1801-1850) var den stora inspirationskällan bakom Sveriges liberala systemskifte i mitten av 1800-talet - och 100 år senare fick hans skrifter Ronald Reagan att intressera sig för marknadsekonomins idéer. Bastiat förklarade varför en fri marknad och lika rättigheter leder till att alla samhällsklasser får det bättre, och som ingen annan kunde han popularisera svåra ekonomiska samband. Bastiat var bara aktiv i sex år, men hann under den tiden skriva klassiska ekonomiska verk, bli nationell politiker, starta flera liberala tidningar och grunda den franska frihandelsrörelsen.

Bastiats liv
Bastiats harmoniliberalism
Det man ser och det man inte ser
Litteratur
Länkar

Bastiats liv

Bastiat blev bara 49 år gammal, och det vara bara under de sista sex åren av sitt liv som han engagerade sig i den politiska debatten. Han föddes i Bayonne i södra Frankrike 1801, där hans far var affärsman. Han blev tidigt föräldralös. Han fick en god utbildning, men tog aldrig någon examen. I stället tog han vid 23 års ålder över familjens lantegendom.

Trots detta börjadehan intressera sig för politiken. I Bayonne kunde han se att tullarnaskadade näringslivet, och genom läsning av Adam Smith och Jean-Baptiste Say förstod att politiska ingrepp och regleringar störde marknadens naturliga ordning. När 1830 års revolution bröt ut mot den auktoritära franska monarkin tog Bastiat en blygsam del i den genom att med några hundra andra män omringa slottet i Bayonne.

Den nya medelklassregeringen gjorde emellertid Bastiat besviken. De industrialister som fått makt använde den inte till att ge alla lika frihet, utan till att berika sig själva med subventioner och tullar. Bastiat började inse att problemet med politiken inte var att hitta rätt styrande, utan att politiken styr för mycket vem som än har makten.

När Bastiat i mitten av 1840-talet fick höra talas om Cobdens och Brights frihandelsrörelse i England fick han idén att det kanske skulle gå att göra samma sak i Frankrike. Han började med att skriva en artikel om frihandelns fördelar till den ansedda tidskriften Journal des économistes i slutet av 1844. Redaktionen tog emot den med glädje och var lyckliga över att ha hittat en så skicklig ekonom på den franska landsbygden.

Nu vidtog en febril aktivitet för Bastiats del. Han skrev rader av artiklar, började skriva på en bok. Han kom till Paris där folk tittade konstigt på hans lantliga klädsel med liten hatt och långt hår, men hans idéer gjorde stort intryck. Tillsammans med några vänner startade han en fransk frihandelsorganisation, höll rader av offentliga föreläsningar och startade frihandelstidningar. De fick snabbt mängder av anhängare.

Men verksamheten hindrades av 1848 års revolution. Bastiat var inte nöjd med det gamla styret, men förvånades av att de nya politiska lärorna - ofta olika former av socialism och utopism - krävde än mer statlig kontroll över samhället. För att tala för liberalismen lät han sig väljas in i parlamentet. Där blev den nu i tuberkulos svårt sjuke Bastiat berömd för att ibland rösta med högern och ibland med vänstern - men alltid med minoriteten. Bastiat talade emot alla särintressen och för den individuella friheten på alla områden - t ex för avskaffade bidrag, skatter och tullar, för frihet för fackföreningar och strejker, för yttrandefrihet och religionsfrihet, emot kolonialism och krigspolitik.

Utvecklingen gick mot allt mer politiskt kaos och snart svarade det franska folket med att utse en stark ledare - Napoleon III - som utropade sig till kejsare och avskaffade den politiska demokratin. Bastiat var en svuren fiende till Napoleons och andras auktoritära fasoner och bestämde sig för att det bästa sättet att kämpa för friheten var genom långsiktig opinionsbildning. Under sitt sista år i livet skrev han bl a tre av sina viktigaste verk - boken Les harmonies économiques och essäerna Lagen och Det man ser och det man inte ser.

På julafton 1850 avled Bastiat, för tillfället politiskt isolerad. Men redan dessförinnan kunde han ana sig till sitt politiska eftermäle, när en felaktig, för tidig dödsannons kallade honom "den store ekonomen" och "den briljante skribenten". Hans skrifter fick snabbt anhängare bland europeiska ekonomer och radikala politiker som med hans argument liberaliserade sina länder. Inte minst i Sverige. Finansministern J A Gripenstedt läste hans böcker och blev genom dem en övertygad liberal och frihandelsvän. Gripenstedt blev snart centralgestalt i det svenska liberala systemskiftet. Ekonomen Gustaf Knut Hamilton beundrade Bastiat så mycket att han döpte sin son till Bastiat.

Så småningom fick frihandelsagitationen resultat till och med i Frankrike. 1860 anslöt sig Frankrike till frihandelspolitiken genom en traktat med England utarbetad av Bastiats vän Cobden och hans lärjunge Michael Chevalier. Det var inledningen till Europas första frihandelsera, som drog med sig även Sverige. Resultatet blev öppna gränser och välståndsexplosion.

Bastiats harmoniliberalism

Bastiat var den största av de sk harmoniekonomerna. De byggde på idén från fysiokraterna, Adam Smith och Say om den spontana ordningen i den fria ekonomin. Om människor förbjuds från att stjäla från varandra kan de bara berika sig genom att ge andra människor vad de vill ha. I sitt eget intresse måste producenten, arbetaren och handelsmannen göra andra människor tjänster, nämligen de tjänster som konsumenterna efterfrågar för ögonblicket.

En av slutsatserna är att statliga ingrepp rubbar dessa välståndsbildande krafter. Regleringar gör det svårare för producenter att tillfredsställa konsumenternas behov. Skatter bestraffar den positiva ekonomiska verksamheten, och bidrag t ex till arbetslösa och fattiga blir ett bidrag till arbetslöshet och fattigdom. Produktion och handel bestraffas och arbetslöshet och t ex minskad utbildning subventioneras.

Bastiat breddade resonemanget till hela samhället. Med lika rättigheter och fria marknader kommer alla samhällsgrupper samtidigt att få det bättre, menade han. Det var en revolutionerande slutsats som gick på tvärs med både socialistiska klasskampsteoretiker och pessimistiska ekonomer som Ricardo och Malthus. Med större vinster och kapitalinvesteringar skulle arbetet bli mer produktivt, och då skulle varorna bli allt billigare och arbetarnas reallöner skulle stiga. Med fritt utbyte skulle inga affärer äga rum om inte båda parter ansåg sig tjäna på dem.

Detta gällde även över nationsgränserna. En nation tjänar inte på att andra nationer är fattiga, menade Bastiat. Tvärtom tjänar de på att andra är rika och effektiva producenter. Då kan man byta till sig billigare och bättre varor från dessa länder. Bastiat ville se öppna gränser internationellt, och en avveckling av en omänsklig och ekonomiskt destruktiv kolonialism och konfliktpolitik. Genom att ömsesidigt dra nytta av varandra skulle världens folk närma sig varandra: "Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det.", som Bastiat påpekade i ett ofta citerat uttalande.

Harmoniläran innebär i grunden att om människor får frihet kommer deras intressen stå i överensstämmelse med varandra. Då tjänar man på att andra berikar sig och producerar. Om intressena i stället hade varit motsatta hade mänskligheten varit fångad i ett tragiskt öde där någon part alltid måste tvingas till underkastelse och självuppoffring. Men nu är det tvärtom så att de enes egoism även gynnar den andres. Då blir friheten möjlig - och önskvärd.

För Bastiat är harmoniläran förknippad med kristendomen. Han trodde inte att Gud hade kunnat skapa en så imperfekt värld att människor alltid måste hamna i konflikt med varandra. Men argumenten för denna harmoni bygger inte på tro, utan på förnuftsresonemang och observation.

Bastiat var inte utilitarist, utan rättighetsanhängare i Lockes anda. Eftersom människans egenskaper och potential är något positivt som kan utnyttjas utan att andra skadas borde individen ha rätt att utnyttja detta. Tvång är bara legitimt i självförsvar. Eftersom staten inte är en övermänsklig enhet kan den inte ha mer rättigheter än individerna som har skapat den, menade Bastiat. Därför bör staten bara fungera som en institution för självförsvar, som en nattväktarstat. Den ska skydda människor från tvång och våld, men i övrigt låta människor och deras egendomar vara i fred. "Det säkraste sättet att få respekt för lagen är att göra lagen respektabel", som Bastiat konstaterade i sitt rättvise- och rättighetsmanifest Lagen.

Om staten gick över sina nattväktaruppgifter är det inte längre rättvisan som är dess mål och rättfärdigande. Då blir den i stället ett medel för vissa att berika sig på andras bekostnad, något som Bastiat fick se i Frankrike där särintressen stred om vem som skulle få utöva makt över de andra. Människor koncentrerar sig då inte på att göra något bra i ekonomi och det civila samhället, utan i stället på att försöka få politiska privilegier och fördelar. Staten blir inte en institution för att hindra plundring och förtryck, utan tvärtom en institution för plundring och förtryck av de grupper som för tillfället inte är politiskt mäktiga. "Staten är det stora illusion i vilken alla försöker leva på andras bekostnad", som Bastiat på ett klassiskt vis definierade denna särintressestat.

Gentemot de konservativa förklarade Bastiat att staten inte heller bör användas för att upprätthålla en viss moral, utbildning eller religion. Kunskap i sådana frågor kan bara komma från individerna själva, och de måste därför få vara fria att skaffa den själva. Dessutom finns ju risken att staten monopoliserar fel kunskaper och moral, och stoppar utvecklingen mot mer kunskap. Vägen till förbättring och faktainsikt går i stället genom konkurrens, variation och experiment, menade Bastiat. Då kan allt bättre lösningar och förslag växa fram, sakta men säkert. Precis som på ekonomins område var det inte ett utopiskt sluttillstånd Bastiat talade för, utan ständig utveckling och framsteg, möjliggjorda genom friheten.

Det var framför allt idéerna om intressegemenskap och harmonilära som gjorde att Bastiat blev impopulär under en stor del av 1900-talet. När Marx kom på modet blev alla övertygade om att samhället bygger på djuplodande konflikter mellan olika klasser och grupper. Bastiats tal om intresseharmoni förkastades som enkel propaganda för borgerligheten. Efter att keynesianismen erövrade nationalekonomin ansåg de flesta att kapitalismen inte hade någon stabilitet, utan var kaotisk och självdestruktiv. I ett sådant klimat uppfattades harmoniekonomin som ytlig.

Men i slutet av 1900-talet tillbakavisades Marx och Keynes idéer grundligt av utvecklingen. Det visade sig att politiken var mer instabil och kaotisk än marknaden, och genom kapitaltillväxt, produktivitetsökningar och nya innovationer har alla samhällsgrupper fått det bättre. Bastiats och harmoniekonomernas idéer framstår idag som betydligt mer korrekta än de flesta andra ekonomers och samhällsvetares.

Det man ser och det man inte ser

Bastiat är ihågkommen som en lysande stilist. Han kunde förklara svåra ekonomiska samband på ett enkelt vis, och knastertorra sakfrågor tacklade han med humor och ironi. Schumpeter har frågat sig om han inte var "den mest briljante ekonomiska journalist som någonsin levt", och Cobden tyckte att hans texter var "lika underhållande som en roman".

En av Bastiats vanligaste metoder för att motbevisa motståndarnas argument var "reductio ad absurdum", dvs att visa att deras idéer om de tillämpas konsekvent leder till helt absurda konsekvenser, och följaktligen inte är överensstämmande med verkligheten. Ett klassiskt exempel är essän Petition, där Bastiat låter Frankrikes producenter av stearinljus, fotogenlampor etc framföra den traditionella protektionistiska argumentationen. De är arga över en utländsk konkurrent som översvämmar landet med billigt ljus och därför tar ifrån dem arbete. Om denne konkurrent stoppades skulle de kunna anställa fler och ekonomins hjul skulle börja snurra. Konkurrenten är solen, och för att hindra den bör man instifta en lag om att alla t ex ska stänga sina fönsterluckor. Med detta enkla och humoristiska argument visar Bastiat att billiga varor och tjänster (t ex gratis ljus) inte är ett hot mot ekonomin, utan en ren vinst, som gör att samhällets resurser kan användas till att tillfredsställa andra behov.

Åsikten att det var tvärtom, att arbetet i sig är ett mål och inte produkten av den, delas av alla som vill tvinga oss att dela på jobben, eller som är oroliga över att maskinerna eller globaliseringen ska ta ifrån oss arbetena, eller att ökad invandring eller fler kvinnor på arbetsmarknaden skapar arbetslöshet. De som tror att det är så borde med samma logik, enligt Bastiat, förbjuda arbetare att använda sin högra hand - det skapar ju mycket mer arbete! Eller varför inte förbjuda dem från att slipa sina yxor? Bastiat visade på så sätt att resonemanget är absurt, och att effektivisering tvärtom skapar nya arbeten. Genom att vi billigare kan tillfredsställa t ex vårt matbehov kan arbetare lämna jordbruket och övergå till att möta efterfrågan i annan industri. På samma vis som det blir arbetare lediga t ex i jordbruket blir det ju köpkraft och kapital ledigt som kan riktas mot nya industrier.

Bastiats mest berömda text är den ca 50-sidiga essän Det man ser och det man inte ser. Den börjar med ett exempel med en krossad ruta. Innehavaren blir ledsen, men tröstas av en folkmassa som förklarar att krossandet är bra för ekonomin. Det ger ju glasmästaren jobb, och när han får lön kan han köpa kläder och ge skräddaren jobb osv. Ekonomins hjul börjar snurra genom denna "multiplikatoreffekt" som Keynes senare uppskattande kom att kalla den.

Bastiats invändning är enkel. Detta är den effekt man ser, men det finns också effekter som man inte ser. Det är att fönstrets ägare hade gjort andra saker med sina pengar om fönstret inte hade krossats. Han hade kanske köpt skor, vilket hade givit skomakaren arbete, och på så vis fått ekonomins hjul att börja snurra. Då hade han haft både ett helt fönster och ett par nya skor. Nu har han bara ett helt fönster, och därför innebär händelsen totalt sett en förlust. På det viset förklarar Bastiat att statliga försök att med skattepengar stimulera efterfrågan och skapa arbete aldrig kan skapa något nytt, det kan bara flytta pengarna och de ekonomiska aktiviteterna. Från människors egna prioriteringar till politikernas egna.

Bastiats poäng är emellertid ännu bredare - han tillämpar denna enkla tankemodell i rader av sakfrågor i hela essän för att verkligen trumma in den. Eftersom det finns effekter av ekonomiska beslut som man inte kan se gäller det att förutse dem. Det gäller särskilt konsekvenser av statliga ingrepp, eftersom vinsten av dem ofta koncentreras till en liten grupp (t ex företagen som får ett tullskydd, bönderna som får ett bidrag), medan kostnaden fördelas i tid och rum. Man ser inte vad skattebetalarna hade gjort med pengarna annars, och vilka idéer, projekt och företag som hade kunnat blomstra genom detta om staten inte hade ingripit.

Den lilla grupp som gynnas av statens ingrepp kommer att kunna organisera sina särintressen effektivt, och i varje enskild sakfråga kan det se ut som att statliga ingrepp gynnar samhället eftersom man bara ser vissa omedelbara effekter. Det är därför det är nödvändigt att sammanfatta sin kunskap om alla de effekter som man inte ser i en princip. En princip som konsekvent avvisar att staten försöker gynna vissa på andras bekostnad, eller ersätta medborgarnas prioritering med sin egen, osv. Bara med en principiell liberalism kan man hindra en ständig vidgning av regleringar, tullar och omfördelning som annars nästan automatiskt inträffar och som tycks gynnsam i varje enskilt fall, men som totalt leder till politikermakt och ekonomisk kollaps.

Hayek har konstaterat att denna enkla modell om det man ser och det man inte ser är det mest effektiva argument för ekonomisk frihet som någonsin har skapats. Att det är skrivet på ett humoristiskt vis och med exempel som är aktuella även idag gör Bastiat till både lättillgänglig, lärorik och underhållande för dagens läsare. Det är ingen slump att det var läsning av Bastiat som gjorde Ronald Reagan misstänksam mot statsingrepp mot företagsamheten, och att Margaret Thatcher såg Bastiat som sin favoritläsning i ekonomi.

Författare: Johan Norberg

Böcker av Bastiat:

Oevres Complètes de Frédéric Bastiat, 1854-60, 7 band.
Alla Bastiats brev, artiklar och böcker på franska.

Economic Sophisms, 1845-48, på engelska 1996
Bastiats skickliga angrepp på tullar, regleringar och statsingrepp.

Economic Harmonies, 1850, på engelska 1996
Bastiats ofullbordade sammanfattning av den harmoniekonomiska läran.

Selected Essays on Political Economy, 1964
Blandade essäer, bl a klassikerna "Det man ser och det man inte ser" och "Lagen", förord av Hayek.

The Law, 1850, eng1998
En av de kortaste och bästa introduktionerna till liberalismens syn på rättvisa.

Det man ser och det man inte ser, 1999 (översättning: Charlotte Allesson)
En samling med Bastiats bästa essäer på svenska, bl a titelessän, "Lagen" och "Petition". Beställ billigt från Timbro

Litteratur om Bastiat:

Louis Baudin: Frédéric Bastiat, 1962 En biografi på franska.

J A Dorn: "Law and Liberty : A Comparison of Hayek and Bastiat" i The Journal of Libertarian Studies.
En intressant jämförelse av rätts- och frihetssynen hos Bastiat och en modern liberal.

Karl Marx: Grundrisse
Kapitlet Bastiat und Carey innehåller Marx angrepp på harmoniekonomerna.

Johan Norberg: "Introduktion", s 1-30 i Bastiat Det man ser och det man inte ser.
Kort introduktion till Bastiat och hans verk.

George Roche: Free Markets, Free Men : Frederic Bastiat 1801-50, 1977
Spännande biografi, tidigare publicerad som Frederic Bastiat: A Man Alone.

Dean Russel:Frédéric Bastiat : Ideas and Influence, 1965
Amerikansk biografi.

Länkar:

The Law
Klassisk Bastiat-essä om individens rättigheter och statens uppgift.

The State
Bastiat-essä om att staten är den illusion i vilken alla försöker leva på andras bekostnad.

That Which Is Seen, And That Which Is Not Seen

Bastiattexter på franska.

Citat från Bastiat

En Bastiat Web-ring

Bastiat.net
Kort introduktion till Bastiat.